Be brave enough to write badly
Har den här kvällen haft ett väldigt sug att skriva på min bok igen. Eller ja, suget har ändå alltid funnits där i 6 års tid. Men idag valde jag att göra något åt behovet att få sätta fingrarna i spel över tangentbordet.
Jag tog tag i den största boven, rädslan att ens överhuvutaget skriva.
Jag är märklig på det sättet att en sida av mig är pinsamt slarvig, men när det kommer till min kreativa sida finns det ingen större perfektionist än mig. Så kampen med min bok är inte ens rolig. Allt finns inne i huvudet, perfekt i små scener, detaljrikt och även soundtrack, så att ens få ställa till och röra denna perfektion är undergång för mig. Jag vill att det ska bli lika perfekt så fort det kommer ner svart på vitt. Vem försöker jag lura?
Men idag hittade jag en artikel om att våga skriva dåligt, att tillåta sig själv att vara riktigt urusel. Att bara skriva av sig allt, trots meningsstruktur och språk som får dig spyfärdig och rysningar i hela kroppen. Jag måste bli van och acceptera detta obehag, antingen det eller att hela jag smäller av. Min dröm är att få skriva klart dessa 3 böcker, dåliga som bra, vilket som så måste det bli gjort. Skulle nog aldrig kunna förlåta mig själv om jag inte fick ur mig allt jag går och bär på. Så önska mig lycka till!