Be brave enough to write badly

Har den här kvällen haft ett väldigt sug att skriva på min bok igen. Eller ja, suget har ändå alltid funnits där i 6 års tid. Men idag valde jag att göra något åt behovet att få sätta fingrarna i spel över tangentbordet. 
 
Jag tog tag i den största boven, rädslan att ens överhuvutaget skriva. 
Jag är märklig på det sättet att en sida av mig är pinsamt slarvig, men när det kommer till min kreativa sida finns det ingen större perfektionist än mig. Så kampen med min bok är inte ens rolig. Allt finns inne i huvudet, perfekt i små scener, detaljrikt och även soundtrack, så att ens få ställa till och röra denna perfektion är undergång för mig. Jag vill att det ska bli lika perfekt så fort det kommer ner svart på vitt. Vem försöker jag lura?  
Men idag hittade jag en artikel om att våga skriva dåligt, att tillåta sig själv att vara riktigt urusel. Att bara skriva av sig allt, trots meningsstruktur och språk som får dig spyfärdig och rysningar i hela kroppen. Jag måste bli van och acceptera detta obehag, antingen det eller att hela jag smäller av. 
 
Min dröm är att få skriva klart dessa 3 böcker, dåliga som bra, vilket som så måste det bli gjort. Skulle nog aldrig kunna förlåta mig själv om jag inte fick ur mig allt jag går och bär på. Så önska mig lycka till! 
The Book | | Kommentera

The Background Story

Bakgrunden till hela idéen av boken är en historia i sig. 
 
Allt började för drygt 6 år sedan, jag var 14 år och jag befann mig en kväll framför datorn. Av någon anledning hade jag snappat upp intresset för speed drawing på youtube och satt i flera timmar. Jag fastnade för en kille, tråkigt nog minns jag inte vad han hette, med tanke på att han haft en stor roll i mitt skapande av idéen så hade det varit kul att tacka honom eller något såhär efteråt. Men jag kom så småningom in på hans hemsida där han samlat alla sina teckningar/målningar. Jag kom över en bild med en ung tjej, hoppandes från en bro, varför jag sedan börja analysera bilden kring flickans bakgrund och vad som kommer att hända henne vet jag inte.
 
En historia kring flickan skapades och jag blev allt mer insatt i att uteckla den. Ett år gick och jag insåg att det jag hade utvecklat var något som aldrig skulle lämna mig, allt kändes så naturligt när jag ibland fick nya idéer och inspiration från någonting och byggde på historien till något större. 
Jag bestämde mig en kväll att sätta mig ner och börja skriva ner allt jag hittills hade med mig, något jag väldigt fort avslutade. Jag ville inget annat än att ha det perfekta resultatet, men allt blev så fel när jag försökte få ner det på papper. Allt var så perfekt i mina tankar, och så förblev det, kvar i tankarna. Jag var rädd, ÄR fortfarande rädd att misslyckas.
 
Men äntligen har jag, sakta men säkert, låtit mig själv sänka kraven på boken och dess perfektion och gör istället detta för min egen skull. Att få rensa tankarna från alla scener som jag byggt upp, under 6 års tid. Ni kan ju bara föreställa er vilken tyngd jag bär på. En tyngd som motsvarar idéer av tre böcker. 
 
Givetvis har ändringar blivit av i processens gång, till och med att bilden jag först fått inspirationen från har numera inget att göra med nuvarande handling. Men jag har ändå den att tacka för när det kommer till grunden av böckerna!
 
Vet ej hur jag kommer att göra med framtida inlägg kring boken då långa texter likt denna kanske inte är så uppskattat, ett alternativ är videobloggar, kanske. Nästa del kommer i alla fall bli en aning kortare där jag berättar om hur jag just nu jobbar med boken. Lämna gärna någon kommentar eller frågor om ni har några! 
 
 
The Book | | 3 kommentarer

Song for Zula

Kvällsmusik och inspirationen till skrivandet sprudlar! I morgon kommer första inlägget om trilogin där jag bl.a. kommer att berätta bakgrunden till hela projektet. 
Upp